"Så hittade även vi..................

......lite vallmon. Låt oss ta det från början. En morgon bestämde sig matte för att ta en ny morgonrunda. Det skulle gås på en liten större väg. En väg där det kom bilar. Matte gillar inte att jag försöker hinna ifatt alla bilar som kommer körandes ner till oss....... vilket inte är så många när man tänker efter . Posten, sopbilen och.......... ja det är väl de och så familjens bilar då. Nu skulle vi alltså träna oss i att möta bilar utan att hoppa, skutta eller försöka ta dem. Varje gång det kom en bil så..............

...skulle jag sitta ner och snällt vänta på att den åkte förbi. Det är ganska smala vägar ska ni veta så det är lugnast att sitta lite i dikeskanten då. Lugnast för vem? Mig, matte eller  bilföraren? Det sas det aldrig. Jag gillade inte att behöva slå mig ner så fort en bil närmade sig. Jag slet och drog men så visslade matte i pipan och vips så satt jag .Lite hyfs har jag allt!"

" Så vek vi då av från bilvägen till en vanlig promenadväg . Både jag och matte andades ut men...kopplet på i alla fall, för vi var ju på okänd mark och som matte sa: man vet aldrig med dig!Va! Vad menade hon ? Som om jag skulle................ tja kanske det - men lite purken blev jag allt."

" Så kom vi då till en äng där matte föll i trans - vallmo!  Ni kommer ihåg ur-mattes vykortsbild va? "

" Nu skulle här tas egna bilder med vallmo och hund.... för Lava var ju inte med så det fick bli med bara en hund då. Hmm! Det slutade med att matte sjöng Prästens lilla kråka ................

...än slank blicken hit och

.. än slank blicken dit och

... än slank blicken inte i diket  men inte på matte och kameran i alla fall."

   " Men det viktigaste fanns med . Ni ser vallmo-blommorna va? Sedan traskade vi hem och fikade med husse och Lava  ..........

                                    ... och eftersom det regnade så fikades det i köket. "