" Det därmed småfolk.....

....... är ett kapitel för sig. Jag vill ju så gärna vara med och leka. Men det är inte helt lätt. Flickorna från Linköping är inte att tänka på. Kommer de så förpassas vi hundar Behind Enemy Bars som ni vet. Sebastian och Oskar  slänger sig alltid upp på studsmattan och hoppar och studsar, så dem kan man inte ens försöka slicka på fötterna . Så då återstår ..................

         
 .............. Olle! Lilkillen som liksom jag inte alltid får vara med de större grabbarna och tjejerna. Vi skulle väl kunna lattja ihop. Eller vad säger ni?"

 " Jag beslöt alltså att försöka charma denna kille. Började med att ..........................

                      .................kika lite försiktigt mellan spjälorna. Olle! Hallå! Var är du? "

 

" Ole kom framstuffandes. För säkerhets skull tog han med sig sin mamma. Jag blev överlycklig och tog sats........................

 

..........tillsammans med den rosa grisen. Den skulle Olle få....................

 

...........men du milde tid vad han gav hals. Som den värsta mistlur. Brås väl på mor sin. Henne som matte kallade för Ångvisslan när hon , Olles matt....f´låt mamma alltså, var liten. Om hon lät som Olle lät nu ,så förstår jag matte. Det skar i öronen och jag tror bestämt att det klirrade i glasen med. "

 

" Så det blev som vanligt . Småfolket på sin sida skranket och jag på min. Jag fick i alla fall vara med på altanen . Bara jag höll mig på min sida så och , det gjorde jag gärna. Att umgås med Ångvisslan den yngre hade jag inga som helst planer på."