"Inas bänk"

" Som ni nog alla har förstått  så var Ina en alldeles speciell hund för matte. En sådan hund kommer jag aldrig mer att få utbrister hon ibland ,men då brukar jag lite diskret kliva upp på en foten eller så, för att påminna om att jag finns ju faktiskt !"

" Nu är det så att Ina ska få en alldeles egen bänk. Ja ,det är matte som ska sitta på den och inte vi hundar om ni nu trodde det. Det var nämligen så att matte och husse en gång tiden vandrade i de svenska fjällen. På en vandringsled kunde man med jämna mellanrum hitta små bänkar att sitta och vila på, och beundra utsikten. Varje bänk hade ett namn på personer som ville bli ihågkomna av en eller annan anledning. Här är det matte som vill att Ina inte ska glömmas bort så nu har husse förfärdigat en bänk till Ina. Ena dottern har målat namn och krusiduller och matte....... ja matte har bestämt var den ska stå."

                                               " Här ser ni hur bänken ser ut................

    .............. och här är ena krusidullen - en humla. Sitter på en änden av ryggstödet och på det andra är det veteax. Så fint så! Ja, jag tycker faktiskt det och husse har jobbat som bara den ska ni veta. Samlar säkert nya pluspoäng med detta mästerverk."

" Men som matte tjatat om denna Ina. Hur duktig hon var , och klok och snäll och mysig etc. Så mycket roligt de haft ihop och hur mycket hon saknar henne. och så tittar hon på gamla kort ...........

                           .... på detta praktexemplar till hund och låter undslippa sig en suck"


" Sedan tittar hon på mig och tror ni inte att tongångarna är annorlunda då? Precis. Då talar hon om hur mycket jag har kvar att lära mig, hur jag ska försöka att sköta mig och kan jag vara så snäll och låta bli än det ena och än det andra.  Och så suckar hon igen, men så.............tittar hon på lite nyare kort.................

.... som det här på mig, och så säger hon - så tokig kanske du inte är i alla fall. Va? Inte så tokig! Jag betackar mig för sådana ord, bara så du vet det kära matte! Och om Ina nu får en alldeles egen bänk, så kan väl jag i alla fall få en liten pall med mitt namn på. Är det för mycket begärt kanske?"