"Det största äventyret

"Så heter ju ett TV-program där man släpper ner folk i okänd terräng och så ska de hitta till civilisationen.  Så kändes det lite i dag. Ja , vi släpptes ju inte på Afrikas savann nu utan  vi skulle ta en runda i storskogen ,tyckte husse. Nej. nej han skulle inte med ,utan det var matte och jag och det....är lite oroande för när det gäller att orientera sig är matte ingen att hålla i handen precis. Virrpanna säger husse men.....bara tyst för sig själv. I alla fall så förklarade han hur vi skulle gå.
Upp genom  lilla skogen till grushålan, ta till vänster, följa vägen till kraftledningsgatan, ta stigen till Eldberget, vidare till sjön och sedan hem igen. Klart som korvspad tyckte ....husse!"

" Ok då. Iväg. Först upp till lilla skogen.....

...där va det hur trassligt som helst. Matte ville att jag skulle hoppa över  ris och bråte. Ser man på TV.n så är det umbäranden ,sa hon , och så stretade vi vidare. Rena Amsterdam utbrast hon ibland då traktorspåren gjort djupa kanaler som var fyllda med vatten som nu blivit isbelagda, vilka vi kanade på. Nu gällde det att hitta övergången till grustaget men det visade sig vara lätt för..................

...där hade någon vänlig själ hängt upp en plastmarkering. Bara för oss, utbrast matte förtjust, men så var det nog inte, med tanke på alla fällda träd i närheten. Men det var precis mitt för övergången till grustaget, så det var ju bra. Check !På rätt väg. "

" Uppe i grustaget tog vi nu till vänster för att hitta ner till körvägen som husse beskrivit. Check! Hur lätt som helst. Nu skulle vi till kraftledningsgatan via stigen som allmänt kallas för Birgittas stig. Hon den heliga ni vet .Heliga Birgitta som i folktro sades rida denna stigen när hon kom från Ulfåsa. Det var nu det gick snett. Kraftledningsgatan husse pratat om var den gamla. Kraftledningsgatan vi såg, matte och jag, var den nya. Och den tog vi och följde sedan .......

...en liiiten stig vi hittade och som garanterat inte var den heliga. Den bar uppåt, uppåt ,uppåt. Jag först och matte flåsandes efter. Här har absolut inte Birgitta ridit , sa matte. Finns ju knappt stig för en liten åsna ens. Snarare en bergsget. Till slut var vi uppe på toppen av höjden( berget som matte sa) och då såg vi den riktiga Birgittastigen, den som vi skulle ha tagit en bit för att sedan vika av till Eldberget."

"Ja, det heter så . Här står vi vid stupet av Eldberget.

Det är mycket brantare än det ser ut och här, enligt legenden for det omkring en trollpacka med sina svarta grisar men...dem såg vi inte till, som tur var!"

"Ner för Eldberget och så ta till vänster och då skulle man se Vinbergasjön.

Det gjorde vi, som tur var. Check!  På rätt väg alltså. Sedan var det bara att följa den och så var vi snart hemma."

"Det gick ju bra det här , sa matte då vi kommit hem. Vi hittade hem igen.Men jag hade en plan B , förklarade hon. Vad då, undrade husse. Den här sa matte och klappade på mobilen. Vad  bra, sa husse. Med den kan du ju orientera dig på kartan. Orientera ,utbrast matte! Nä du , jag hade ringt förstås och du hade fått komma och hämta oss."

" Det kunde man väl tro men...jag var ju med. Räknade hon inte med att jag kunde hitta hem va?

                                                      Nä, nu blev jag allt besviken, matte!"