"Hjäääälp......

...jag tror inte mina öron. Nu ska ni få höra. I morse ringde mattes mobil tiiidigt. Matte svarade yrvaket och sedan blev det fart ska ni veta. Jag tror hon duschade, drack kaffe, borstade tänderna och slevade i sig yoghurt i samma andetag och sedan......

                   ...bara försvann hon ut genom dörren och kvar stod jag. Hallå! Min promenad då? "

" Och sedan var hon borta läääääänge. Vi hundar fick hålla tillgodo med husse som även fick hästarna på sin lott. Kattskrället....

 ..lyckades ta sig upp på övervåningen , upp i fönstret där och ner med mattes fina kruka. Då var det tur för honom att matte var borta. Jag säger bara det ! Husse var snäll och undanröjde alla bevis, kan jag berätta."

" Hur han kunde ta sig upp på övervåningen . Jo , se det ska jag genast berätta. Husses fel....eller förtjänst, välj själva. Han har nämligen plockat bort en av spjälorna på grindarna för att kattskrället ska kunna ta sig igenom om han vill och..... det vill han bevisligen. Vi hundar... ja vi....

                                  
                                   ...stoppas effektivt. Får det verkligen vara så, va?"


                            " Så kom då matte hem. Glad och livad och håvade fram detta kort.

Ser ni vad det är? En hel drös med små. små labradorer. Svarta allihop. Inte en enda brun! Men det är inte det värsta nej. Det värsta är att hon i samma andetag sa....ja håll i er nu! Titta Ella , är de inte söta och vet du vad? Till jul kommer en av dem att flytta hit. Du kommer att få en lillasyster."

 

                                             "  Kan detta vara sant? Hjälp, jag tror jag svimmar."