tisdag 21 november 2017

" Så var det å dags igen"

" Första riktiga snöfallet och matte faller som en fura. Vi gick där bara helt lugnt och så....pang ...booom  och matte plöjde genom vegetationen  med näsan före.


   Hallå där...hur gick det? Matte bara ojade sig och sedan väste hon. Stå still!! Hon hade upptäckt att glasögonen var borta och nu gällde det att hitta dem i snöblasket innan någon hann trampa sönder dem. Och denna någon skulle alltså vara jag! Själv kröp hon försiktigt omkring och kände med händerna och till sist så.....

   ... hittade vi dem men det var inte helt lätt att se dem i terrängen . Ser ni dem  och ser ni....


  ... så hon såg ut då hon kom hem.? En reva på kinden hade hon också men den upptäckte hon först framåt kvällen."

" Hon repade sig dock framåt lunchen och for till stallet för att mata .....



...bestarna och balansera på.....

 ... på en väldigt smal och halkig planka på gödselstacken vilket gick så där som ni ser men nej, hon slog sig inte."
"Resten av dagen höll hon sig hemma för hon har fullt upp just nu. Har kört ihop det kan man säga. Titta bara vad hon håller på med......





.....och allt på samma gång. För att inte tala om den där bra boken som hon också vill läsa klart. Inte undra på att vi hundar får ta det lugnt och......................

                             
                                            ... vila i hallen medan kattskrället ........


                                                            .... parkerat sig i trappen."

1 kommentar:

  1. Usch - det är otäckt att ramla ! Var försiktig bland stockar och sten.
    Jag faller liksom tyngre än förr - eller stelare... Det är väl det där med åldern. Men det kanske inte är fallet med dig ;)
    Vad duktig du är med stickningarna. De ser jättefina ut allihopa. Den rosa ärmen - är det möjligtvis samma tröja som jag stickade till Ellen?
    Jag som stickade som en dåre förra hösten har denna höst inte rört stickorna. Det har varit så himla mycket annat. Men jag tänker mig faktiskt en nystart efter jul. För då hoppas jag att Livet lugnar ner sig en smula och DÅ ska jag hinna handarbeta igen. / M

    SvaraRadera