" Vad var det jag sa"

" Det blev precis som befarat.  När  Linköpingstjejerna drullade in så ……

...hamnade vi här. Inte gameltanten som ni ser. Hennes privilegier håller i sig. Hon får vara med. Moa och Sara gillar henne för hon är så lugn. Vad annat kan man vara då man går på sitt trettonde hundår va? Och tycker ni vi ser särskilt busiga ut? Nä ,tänkte väl det men vad hjälper det . Här får man ligga och vänta på bättre tider. Vilket det blev då tjejerna åkte hem igen. Frisläppta hände detta. Matte hittade något mystiskt på golvet.

Vad i all sin dar kan detta vara? Hon tittade sig omkring och upptäckte …

 ---lillkrypet som såg lite mystisk ut där hon stod vid pallen. Visst hade hon något i munnen?

                   
                           Lillkrypet beordrades att spotta ut det hon hade i munnen och ….

… lydig och dum som hon är så gjorde hon det. Ser ni? Matte var fortfarande fundersam men så höjde hon huvudet och fäste blicken på....

...dessa domherrar som … hade hängt här sedan jul bara för att matte tyckte de var så fina. Inte för att hon glömt ta bort dem nej, utan för att hon gillade dem . Och nu var det en mindre kan jag berätta och vem skulle nu få skulden för detta tror ni? Lillkrypet som bevisligen hade spottat ut en del rester? Nix! Jag  som brukar råka illa ut. Nej vet ni vad ! Jag hade då rakt inget med detta att gör.  Nej den som fick sig en skrapa var.....håll i er nu..... den gode hussen. Va! Varför då undrar ni säkert. Jo, tidigare  under kvällen hade husse rest sig upp och klagat på att det var så varmt och så drog han helt raskt av sig ylletröjan. Och det med en sådan fart att armarna for iväg mot taket och satte gungning på mattes fina taklampa. Den med domherrarna i. Det var då en föll ned bestämde matte och då rakt i gapet på lillkrypet. Alltså fick husse ta på sig detta.

 Kändes rätt skönt tyckte jag fast...….lite orättvist att lilkrypet slapp så lindrigt undan. Håller ni inte med om det ,va?"