Saknat mig?........

men gårdagens inlägg kom aldrig till skott. Var tvungen att göra sista rycket innan deadline, som i Ellas ankomst. Hastade upp till kungliga huvudstaden för att hinna med allt. Hälsa på kompis, shoppa på stan, gå på museum och avsluta med en musikal.

Lika hektiskt innan jag åkte. Mannen lös ju med sin frånvaro så Lava fick följa med i bilen, Ina placerades hos äldsta dottern som även fick ta hästpasset med Corona (måtte hon nu mocka ordentligt - dottern alltså) och nästa dotter fick vara stand by vad gäller katterna Sonen klarade sig men jag undrar om det var därför han meddelade att han skulle åka bort denna helgen. Han anade kanske ugglor i mossen.

Lava och jag for iväg, kom fram, blev utskällda av kompisens hund och placerade i gästrummet som ibland går under namnet gubbrummet, men nu var det ju Lava och jag och vi är då rakt inga gubbar.

Vi hann med allt och när musikalen började uppmanades vi att stänga av våra mobiler. Inte då tänkte jag men som tur var satte jag den på ljudlöst för under hela första akten levde den ett eget liv i min väska. Det kom sms stup i kvarten. Till och med mannen sms:ade att han hade kommit fram till var det nu var han skulle.

 Det kom även en bild. Ibland får hon till det, den käre uppfödaren.

 Se så fint hon bär den. Duktiga Ella. Öva på du! Men hallå! Vänta nu ,är det en papegoja hon har fått? Snälla uppfödaren sådana finns väl inte att  apportera!
                                                          
                                                                Vad tänkte du på nu?

Koppel.....

önskar man ibland att man kunde sätt på en viss person här i huset. Han är som en hundvalp - rymmer iväg titt som tätt och kommer inte på inkallning. Påstår att han hade dålig täckning på mobilen. Bah! Det går jag inte på.

Fast koppelfrågan i dagsläget gäller ju Ella. Jag är mer eller mindre bombsäker på att uppfödaren inte tränat på den lilla detaljen. Att gå i koppel. Visserligen bor vi på landet, bara att springa ut på gräset men - man måste ju kunna gå i koppel om man ska följa med till andra ställen. Så ett koppel måste vi ha. Nu kommer vi till det fina i kråksången. När Syster Yster och systerdottern var här i somras med The Brown Bomber hade de ett valpkoppel . När de åkte hem hade de inget koppel. Det låg kvar här påstod de. Nej, inte då, sa jag och letade lite sporadiskt men se i går skulle jag plocka ner en sak från garderoben i hallen. Och där! Där låg ett koppel. Varför i jösse namn la de kopplet där? Ja det är i alla fall för litet för deras hund så det behåller jag. Så var den frågan löst på ett smidigt sätt.


Fast jag gillar ju färg och kopplet var brunt och Ella är brun Det var väl inte så käckt? Varför valde syrran det? Ingen fantasi alls!  Vad säger du Ella? Ska vi investera i ett nytt?

 

 

Du tycker det , ja! Ok, då fixar jag det. Inget är för mycket för en liten chokladbit. Nej, nu menar jag inte choklad till kaffet. Ella är ju söt som..........som en liten chokladbit. Rött eller grönt får det bli eller kanske gult? Lila är fint också eller? Orange kanske.......

Galler

Det verkar som att jag större delen av mitt vuxna liv levt bakom galler. Nej försök inte. Jag har inte suttit inne om nu någon trodde det. Nej, här menas galler som i grindar. Först för barnen så de inte skulle drulla nerför trappen och sedan för hundarna så de inte skulle klättra upp för samma trapp. Sedan trodde vi det skulle bli galler-fritt men då kom ju barnbarnen, och dem är man ju ännu räddare om så då blev det grindar både här och där. Och nu kommer Ella. Fram med grindarna igen.

Nu för tiden har vi kostat på oss relativt snygga grindar. Annat var det förr. Då dög det med hemmasnickrat eller kompostgaller men till Ella se, till henne duger bara det bästa nog.

 

 

En av grindarna längst ner i trädgården hänger på snedden såg jag i dag. Den måste åtgärdas. Annars visar Lava med en gång att här kommer vi ut. Hon är fena på att hitta kryphål och vips är hon utanför trädgården. Sedan går hon visserligen ingenstans utan sätter sig utanför stora grinden och väntar på att bli insläppt. Det är en lek jag inte vill att Ella ska lära sig  

 

Det blir till att göra en lista till mannen men det brådskar. Knappt en vecka kvar innan Ella kommer för att utforska sina nya domäner.

 

 

 

Mammor...

är bra att ha. Det gäller såväl bland människor som djur. Ellas mamma heter Lisa. När jag var och hälsade på sist pratade jag lite med Lisa. Berättade att Ella skulle flytta hem till oss och att det skulle bli så bra så. Lisa viftade på svansen och krumbuktade sig. Ju mer jag pratade desto ivrigare blev hon.
Jag tror hon tyckte om att få veta att Ella skulle till mig ,sa jag till uppfödaren. Inte då, sa uppfödaren. Hon var nog bara hungrig. Där fick jag.

 

 

 

 

 

 Här ser det ut som om Ella försöker få igång sin mamma på något skoj. Ryktet säger att Lisa är en väldigt snäll mamma och Ella en riktig busunge.  Men det kan man väl aldrig tro om dig, Ella?

 

 

När jag tänker efter så var Ina en riktig busunge. Verkligen, instämmer mannen. Inte en till kommer jag ihåg att han sa vid ett tillfälle. Hmm! Du får skärpa dig Ella. Ibland kan det bli så att vi behöver hjälp, och då är mannen i huset den enda att tillgå. T.ex på kvällarna när det ska gås ut och rastas och det är sååååååå mörkt här på landet. Jag som kommer från stora staden är van vid gatlyktor, och de lyser med sin frånvaro här kan man säga. Visst inte, hojtar mannen, men en enda ynka lykta är väl inget att hurra för. Alltså kvällspasset åligger mannen med reflexhatt och pannlampa. Så jag ser vad de har för sig. Här gäller det att aldrig tappa kontrollen se.

Jubileum

Fia, Fanny, Bessie, Bonnie, Jeffe, Kritan,Lisa, Ina, Lava. Nu tror ni kanske jag räknar upp de mest vanliga hundnamnen  som förekommer nu för tiden . Men hej vad ni bedrar er. De som känner oss vet att det är hundar som varit en del av vår familj. Det har blivit ett antal. Plus att det finns en del som tillbringat mer eller mindre tid hos oss som t.ex Paloma och var det inte någon som vi kallade Humlan också?

Nu kommer vi alltså till jubileumet. Har ni räknat rätt så vet ni att  Ella blir vår tionde hund.

 

 

 

 

Det är väl något att fira. Tror bestämt att jag köper en bakelser i dag. Jag gillar bakelser och tar alla tillfällen i akt att festa till det. Synd att du inte är här Ella och kan få smaka. Fast små valpar ska ju inte äta bakelser. Jag får allt ta klämma i mig din också.

 

 

Vad sägs? Den såg väl smaskig ut Ella? Lava och Ina gillade den i all fall , för de fick smaka den se.
                                                                  Tala om orättvisa va?

 

Missräkning

Ha, nu tror alla att jag är sur för att Lava inte vann i dag. Så är det inte. Hon var inte på humör. Det märktes med en gång så vi får vara glada åt den fina kritiken, och ta nya tag nästa gång.

Nä missräkningen är den att det inte fanns några fällar till mig. Jag hade ju räknat ut att jag skulle köpa sådana i dag när mannen var  borta ,och bara ställa honom inför fullbordat faktum. Men tji fick jag. Det fanns inga med glada färger. Bara grå, grå, grå, grå ....... Man blir nedstämd bara man tänker på dem. De påminde  om Frödings dikt Gråbergssång. Har ni läst den?

Stå
grå
stå
grå 
stå
grå   o s v  Man kan inte påstå att den är särskilt uppmuntrande att läsa.

Nej, jag får komma på något annat finurligt sätt att införskaffa nya fällar. Under tiden ,Ella, får du en bild att titta på så du vet vad som väntar.

  

       Lava i utställningsringen. När hon väl åbäkat sig klart så stod hon riktigt bra: Ser du Ella. Det får vi öva på .                                                  

 

 
                                             Titta du kan ju men ....... hallå du ska titta hitåt!

 

Att-göra-lista

Här i Sverige är vi fena på att lista saker. Böcker som måste läsas av alla, byggnader man måste se under sin livstid, packlista vid resor, lista till helgens inköp etc.

Här har det blivit en lista med saker -att-göra- innan-Ella-flyttar-hit.

Som
...gå på bio- vi såg Everest och tänker nog klippa sista Bondaren också Det borde hinnas med.
...hälsa på Syster Yster - det blev fika med överraskning i går. Hon gillar också att överraska se.
   Ligger kanske i familjen?
...fika på stan med en kompis - klarades av i torsdags på Gamla Kondis i Vadstena.
...klippa håret - på tisdag om en vecka.
...tandläkaren - usch och tvi men ett måste. På torsdag, samma dag som Ella ska hämtas. Men då vägs
    det mindre roliga upp av det riktigt roliga.

Umgås med barnbarnen är en av de sakerna som kommer att fortgå trots Ellas inträde i den Hallinska familjen. I onsdags hämtade jag Linköpingsflickorna på förskolan som vanligt. Vi ska gå på restaurang jublade stora tjejen och slängde sig om halsen på sin farmor ( mig alltså) Och det skulle vi. Mannen i huset anslöt till stora staden och flickornas föräldrar lotsade upp oss på bussen och ner till city och in på restaurangen. En synnerligen modern sådan. Inga menyer fanns och ingen som tog upp beställning. Allt skedde genom en app på mobilen. Den hade inte vi från landet, men svärdottern var oss behjälplig och trollade fram olika läckerheter. Det fina i kråksången var att notan kom i samma app och ...den hade ju inte vi utan bara svärdottern. Fiffigt va?

I går var det ännu en sak att beta av på listan. Syfestivalen i Stockholm. Låt er inte luras. Jag syr definitivt inte. Det står döttrarna för men jag stickar om ni kommer ihåg, och på den festival finns även hur mycket garner som helst. Bara att ta för sig.


Vad säger du Ella? Ett par öronmuffar till kylan kommer. Skulle det passa kanske?

 

 

What? Talking to me?

Summan....

av lasterna är konstant sägs det ju och så räknar folk upp att de röker, snusar, dricker etc. Röker gör jag inte, det står mannen för och snusar gör en av döttrarna. Drickandet ja det får väl syrran kännas vid. Hon har alltid någon ny vinsort jag bara måååste prova när jag kommer dit. Det slutar ändå med att jag sitter där med mitt bubbelvatten, men inte blir hon ledsen för det. Mer till mig kvittrar hon bara. Fast någon suput är hon inte , bara så ni vet.

Nej mina laster är helt annorlunda - men minst lika dyra muttrar mannen.  Jag gillar böcker. Att läsa är mitt liv se. Nu har jag faktiskt börjat nyttja bibliotekets tjänster. Då ljusnade mannen. Fast han vet inte att jag på min tripp dit passerar Motalabron och den är inte gratis. Fast eftersom bilen står på mannen så, ja ni förstår. Det är inte jag som betalar.

Min andra last är att sticka Garner är mitt liv se. Otaliga är de projekt jag påbörjat och en del faktiskt avslutat också Jag är en hejare på strumpor om jag får säga det själv. Årets skörd till julens utdelning blev inte helt tokig. En del garner har jag köpt billigt men jag gillar nya fina garner och de är inte billiga.

                                              Det vore väl något att sätta tänderna i Ella?

Min tredje last är då djuren. Att pyssla med djur är mitt liv se.  De är dyra, suckar mannen allt som oftast och jag är beredd att hålla med.
Katterna äter inte vad som helst utan är finforade. Hästen äter ......ja .som en häst och ska skos var 6:e vecka och behöver titt som tätt nytt täcke. Fast då protesterar äldsta dottern som tycker jag skämmer bort Corona. Bara för att hon (dottern alltså) har en fjording som inte är så känslig för fukt och kyla.
Återstår alltså hundarna som faktiskt nog drar minst kostnader. ....om man nu inte räknar in kostnader för utställningar -  resor, anmälningsavgift, fika, katalog etc Fast sådant räknar jag till nöjen och det är ju ett helt annat konto , eller hur?

Här kommer nu ett kort på Ella. De som säger att det är samma som igår har helt fel. Det är ett nytt men skillnaden är hårfin kan man säga.

Ett litet tips. Jämför huvudet på detta kort och det i går.

Men hallå....

har ni aldrig hört talas om hundfällar!  Titta på den här bilden.

Ella på gruset! Hur känns det mot en liten valpmage kan man undra? Den där trinda ,lite rosa, mjuka magen och det där hårda, kalla gruset. Skärpning!

Det föranledde mig att titta igenom vårt förråd av fällar. De var .....gråa , slitna och lite tuggade på. Stort behov av förnyelse alltså. Nu vet jag att mannen i huset kommer att muttra. Men som vanligt har jag ett knep mot detta. Mannen är stundtals lite disträ, något han vägrar erkänna. Så när han till helgen åker på jakttur till Danmark passar jag på att inhandla nya fällar. Jag ska ju på utflykt jag med gudbevars. Inte lika långt, bara till Mjölby men i alla fall. Utställning med Lava och där finns det garanterat fällar att botanisera bland.

Så när mannen kommer hem efter en ( får vi hoppas ) lyckad jakttur så vips, ligger det en drös fällar där. På fråga om jag köpt nya - nu igen - svarar jag bara : " Nej men det var ju länge sedan ( i förrgår), har du redan glömt det" .Och då tror han att han gjort det, och det vill han ju inte erkänna. Smart va!

Nya fällar till Ella fixade på ett enkelt sätt och eftersom jag tycker bilden är så fin så kommer den här i repris.

 

 

 

ps. Jag tyckte bilden var så estetiskt tilltalande så jag har faktiskt beställt en förstoring av den, att ha på väggen. Det grå och lite gröna mot den bruna valpen. Snyggt utan någon fäll som stör ( men säg inte det till uppfödaren)

Henne ska vi ha

En gång i tiden försökte uppfödaren förklara för mig hur en" riktig" labrador ska se ut. Ni vet det där som finns nedskrivet. Hon pratade om vinklar och  skuldror, stop eller vad det stup? Ögonens färg, öronens längd och svansens placering. Är inte det där bak? undrade jag lite tyst. För att glädja uppfödaren hummade jag med lite här och där och det var nog till belåtenhet, för några veckor senare befann vi oss på en helgkurs i konsten att bedöma en hund , ja alltså labradorer.

Lärare var en sträng och mycket väl ansedd hund-domare.Vi skulle arbeta i par så då väste jag till uppfödaren att om livet var henne kärt, så valde hon mig. Så då gjorde hon det. Vi klarade oss riktigt bra( vilket inte var min förtjänst) men på slutet skulle vi arbeta ensamma. Vid redovisningen fick jag till min stoooora förvåning en hel del rätt. Uppfödaren nickade gillande och tyckte jag var duktig men själv så tänkte jag absolut inte köpa någon lott på hemvägen . En sådan makalös tur kunde bara inte sitta i en hel dag!

När jag inspekterade Ella sist åkte hon upp på bordet.

Uppfödaren pratade om hennes förtjänster , jag hummade med och Ella , ja hon längtade nog bara ut till gröngräset.

När jag väljer hund är det tre kriterier som gäller.
1...maffiga tassar
2...mjuka fluffiga kinder
3...ögon som man kan drunkna i

och det har ju Ella i alla högsta grad så - henne ska vi ha!

 

Var det så genomtänkt?

I morse var allt tillbaka i sin ordning. Mannen gick upp i vanlig tid, Ina fick sin frukost och jag fick min sovmorgon. Det enda ovanliga var att i morse kunde man sitta till bords utan att riskera att ramla av stolen. Äntligen frukost utan risk för fallskador.

I går var vi som jag nämnt till stan för att införskaffa nya glasögon. Mannen mutades med lunch, för sedan kom överraskningen. Jag hade planerat en tur på IKEA. Av någon anledning påstår han att han är allergisk mot denna affär. Försökte slippa genom att parkera lååångt därifrån men jag kommenderade honom framåt. Kommendera är jag bra på se!

Väl inne styrde jag kosan mot köksavdelningen och då köksmöblemang. Vi provsatte diverse stolar och bestämde oss raskt. Bestämma är jag bra på se!

På väg mot kassorna norpade jag åt mig två nya sänglampor också men det tror jag inte han hann märka. Det blir en glad överraskning när de måste monteras. Överraskningar är jag bra på se!

Nu står det alltså fyra nya stolar i köket och då slår mig tanken. Var det så bra? Nya fräscha stolsben och en liten valp. Hur går det ihop? Men Ella - du är väl  förståndig? Inte kommer du att gnaga på mina nya stolsben?

 
                                                        Nehej, lyssnar inte på det örat nej!

Bort med den gamla

Nej, nej jag menar inte Ina om ni nu trodde det. Hon finns än, om än på sin ålders höst. I morse levde hon dock farligt genom att reta upp mannen i huset. Han hade nämligen bestämt sig för att ta lite sovmorgon, och detta hade väl inte Ina förstått, utan när hon tyckte att frukosten dröjde började hon yla som en prärievarg. Som tur var, var nya glasögon och lunch på stan utlovat så mannen lugnade sig efter ett tag.

Nej den gamla som jag nämnde i början är en - ryggsäck. En relativt stor, blå, ganska ful sak men ack så behändig. Man får plats med allt i den och då menar jag allt från matsäck, extratröjor, hundgodis, bananer, vattenskål, koppel  och... nämnde jag bananer? Plus det lilla facket med plåster, sax och huvudvärkstabletter som är så bra att ha till hands när uppfödaren efterfrågar sådana saker. ( för det gör hon allt som oftast)

Nu slumpar det sig så att jag har en alldeles sprillans ny ryggsäck som Ina vunnit när hon var i sina glans dagar . Den står ouppackad i min garderob. En svart , läcker sak. Med emblem och allt. Många bra fack i den också.

 

 

Nu gäller det att bestämma sig. Ny hund i huset - ny ryggsäck. Inte helt tokigt va? En ny era börjar. Ut med det gamla och in med det nya ,säger man ju.... fast det är vid nyårsfirandet va? Det kan väl gälla en ryggsäck också. Vad tycker du Ella?  Den nya? Ok?

 

 

Fast inte förrän du kommer . På söndag när Lava och jag ska iväg får allt den gamla duga.

Barnbarnens bästa vän

Till familjen hör också barnbarn. Ett tag fanns det inga alls men så small det till och nu är de en hel drös. Några bor nästgårds medan det finns ett par flickor i Linköping. Barn och hundar brukar ju gå bra ihop, men här finns det en flicka som är lite tveksam till mina hundar. Hon tittar gärna på dem på bild, men kommer hon hit får hundarna gärna hålla sig borta. Och det gör Ina . Hon är ingen vän av småfolk. Usch och tvi! Kommer barnbarnen drar hon sig gärna undan och väntar tills besöket är över.

Lava däremot bara älskar att få vara med och leka. Knycker bollarna , springer i vägen då de cyklar och klämmer gärna ner sig i sandlådan om hon får. Räds varken sand i öronen eller en spade i huvudet.

 

 

 

Oskar och Lava är riktiga kompisar.

 

 

Det blir något att bita i Ella. Du måste charma Linköpingstösen med en gång. Annars blir det bums ner i hundhuset när flickorna kommer .

 

Fram tills dess får du öva på uppfödarmatte.

 

                                                                    Buss på henne bara !

 

Selfies

Att ta selfies har blivit ett måste. Så fort något händer så tar folk selfies. En innegrej alltså. Det hade jag inte riktigt förstått förrän i vintras då jag råkade dratta i diket på väg från stallet. För att fördriva tiden medan jag väntade på hjälp med att komma upp ur sagda dike slog jag en pling till syrran. Vad var det första hon sa då?  " Du tog väl en selfie?" Inte "Hur gick det för dig?" utan" Du tog väl en selfie!"
Nej det gjorde jag inte men man är väl inte sämre än man kan fixa det så ner i snön i diket igen och fram med mobilen. Vad säger människan då? " Det där får du öva på !"


Så nu har jag gjort det. Övat alltså

Med Corona

Med Ina

Och så med Ella. Mattes Gullesnutta. Nå syrran! Vad blir det för betyg på detta? Öva mer?

Det där med namn....

verkar ju vara en hel vetenskap. De flesta hundar har ju långa fina namn som börjar på speciella bokstäver i tur och ordning men sedan så kallas de något helt annat. Jag gillar att plocka kortnamnet ur det långa ( om ni förstår vad jag menar ) Adorable Antonella, där var det ju helt perfekt att bara knoppa av de sista bokstäverna till Ella. Smart va?

Eftersom jag gillar att bolla med bokstäver har jag i flera år fått förtroendet att namnge valpar till "min" kennel. Många namn är jag stolt över som Alladin Aces (som visserligen sedan döptes till Boss), Master Mallard och Perfect Paloma ,som faktiskt fick heta Paloma i vardagen ( där lyckades jag få till det ) för att inte  tala om Irrisistible Ilona. Hon kallas Ina här hemma men det var sonen i huset som döpte henne till det,  för hon sprang så fort . Precis som Ina Scott jublade han när han jämförde henne med travhästen. Så, så fick det bli.

Eller så kan man, som uppfödarens man, ta två bokstäver från mamman och tre från pappan och vips så heter hunden Pasta . Ganska så fiffigt men jag har lite svårt att komma ihåg det, vet inte varför. Kallar honom ofta för Makaronen .( men säg inte det till uppfödaren, är ni snälla)

Ibland hann jag inte med i valpsvängen så då kunde namn som Linus på Linjen och Lakrits Lina slinka igenom men de namnen avsäger jag mig. Sedan slumpade det sig så att sagda Lakrits Lina hamnade här hemma, men då döptes hon snabbt om till Lisa ( inte att förväxla men Ellas mamma Lisa)

 

 

Lisa var f. ö en härlig hund som bodde sina sista år i syrrans familj. De fastnade som jag för hundlivet och har nu en ny hund - Labbe så klart. Hon heter Iona, kallas för Ebbie ,efter en nigeriansk fotbollsspelare som systerdottern spelat mot på fotbollsplanen ,men oftast går hon under namnet

The Brown Bomber . Hmmm, man kan undra varför?

Nog pratat om namn.   Me: Ella - You:  matte  - Det räcker för mig. Jag blir så trött av allt prat.....zzzzzzzzzz

Inspektion

I dag var det alltså dags för en inspektion så iväg i bilen och 13.23 var jag framme bara för att se uppfödaren fara iväg med en hästtransport bakom bilen. Bara övar förklarade hon senare efter att ha parkerat invid ladugårdsväggen. ( något snett)


Och så in till Ella och där .....satt hon.

Vem kan motstå en sådan liten goding?  Inte jag i alla fall. Höll på att glömma inspektionen. ( hua , jag som har en inspektör till dotter)

Alltså:  bädden ren och fin - ok
             inga pluttar synliga - ok
             leksaker att leka med - ok
             glad hundmamma tillgänglig - ok
             fika med gott fikabröd till blivande matte - ok


         Läget under kontroll alltså.Jag kunde lugnt åka hem med den här bilden på näthinnan.

 

 

                                                                  Ella - min lilla pärla.

 

 

Hon sköter sig...

den gode uppfödaren. I går ramlade det in lite nya bilder.

 

 

 

En sådan liten goding. Ser ni så mjuka och fluffiga kinder. Precis som på senaste barnbarnet Olle. Och så stolt och kavat hon ser ut.

 

Jag tittade länge på bilderna och så förstorade jag dem lite och då, tyckte jag mig se en liten glimt i ena ögat på Ella. Vad var det? Såg hon inte lite bekymrad ut? Hmm!

 

Jag bestämde mig genast. Det är dags att bege sig dit och kolla läget igen. Se hur hon har det. Får hon sin mat? Är det rent i bädden? Ser de till att hon inte är ute för mycket och blir kall om magen?

 

Dags för inspektion alltså! Se upp! Nu kommer jag!

Skål ta mig f.......

Nä nu skojar jag bara. Alla som känner mig vet att det är ingen risk för fyllehund här inte. Även om syrran gör sitt bästa för att lära mig allt om vinets ädla konst och svärsonen introducerade gin och tonic under ett Australienäventyr så slutar det oftast med att jag sitter där med mitt mineralvatten- med bubblor och smak ska jag be att få påpeka.

Nä nu gäller det skål som i matskål till en liten hund. Kommer man som ny hund i det här huset brukar man föräras en ny sådan.

 

 

 

Och en sådan här sötnos måste ha något speciellt. I väg till affären bums!

 

Visst anade jag att utbudet ändrats på 14 år men så till den milda grad var jag inte beredd på. Jösses vad skålar det fanns att välja på!

 

Röda, gröna, stora, små, i keramik eller i plast. Vad skulle man välja ? Det enda jag var säker på var att det definitivt inte skulle bli en i turkos ( hör du det syrran). Jag valde med omsorg och skrämde bort expediten som ville hjälpa till med ett "nej, tack jag bestämmer själv" men... jag morrade inte fram det utan sa det ganska vänligt......tror jag.

 

Vad det blev? Jo en i

 

Guld! Passar precis till en liten prinsessa.( vad säger du nu då Johan ) Ni kommer väl ihåg att jag skrev om hennes prinsessfötter? 

Dagen började bra.....

Mitt i morgonkaffet brölade det till i Ipaden. Sms:a hela namnet på Ella, jag har glömt det, skrev uppfödaren. Glömt? Jag skrev ju en lapp! Nåja här kommer det igen. Cassatas Adorable Antonella sms:ade jag med stränga uppmaningar att varken skriva av fel eller kasta om bokstäver ( har hänt förr)

Så ut för en morgonpromenad. Men vad nu då? Bilar i skogskanten! Ja visst ja. Älgjakt gudbevars eller som jag säger, dagen- då -mannen- i- huset sitter- i -skogen- och -dricker- kaffe -med -korvsmörgås, för någon älg brukar han sällan se.
Vi fick alltså söka oss till en säkrare plats för mogonens bravader. Det fick bli stubbåkern utanför huset.

 

Helt fri sikt. Varken älgar eller jägare i sikte. Här tar man inga risker med en brun hund. Vem vet-Lava kanske skulle jämföras med en liten älgkalv  i skogen. Så stubbåkern fick det bli.

 

 

 

Tur att du har din gräsplätt att traska på Ella. Stubbåkern är inget för dina prinsessfötter!

Spelar roll?

Som alla vet gillar jag gult och svart. Ja nu menar jag inte ett visst allsvenskt fotbollslag som ligger mig varmt om hjärtat utan hundar, främst labradorer.
Ska jag vara ärlig så älskar jag gula labbar och tittar jag på kort genom tiderna så har vi haft mest svarta. Så kan det vara men nu , nu kommer det en brun. Varför då?, undrar en del.

.. För att du vill ha en ny färg? Visst inte. Lava finns och hon är brun.
.. Du vill ha en hund som inte liknar Ina? Visst inte. En sådan hund kommer aldrig att finnas ...eller?
.. Uppfödaren propsade på att du skulle ha henne? Visst inte . Jag bestämmer själv ( som alltid)
.. Men säg då.... För att hon är så mysig och gosig , ja ni kan väl se själva!

 

 Puss Ella - snart bara tre veckor kvar!

Ella på grönbete

I dag meddelade uppfödaren att Ella varit ute för första gången. Hon skickade med en liten filmsnutt men den vet i sjutton hur jag bar mig åt med, för vips så var den puts väck Jag hann i alla fall se hur hon, Ella alltså -inte uppfödaren , kravlade runt i gräset. Till en början lite försiktigt men så tog hon sats och luffade på. Rör sig med utmärkta steg-  som det brukar stå i kritiken :)

 

Visst är hon fin mitt i det gröna med höstens alla färger på bladen.

 

 

 

 

Här hemma Ella väntar" travrundan" på dig.

Den avverkade vi i dag på morgonen hälsar Ina och Lava.

En i gänget

Nu är ju inte hundlivet bara en räcka tävlingar där man ska prestera. Det gäller ju att fungera i vardagen också, att platsa i gänget. Förr i tiden var det ett ganska stort gäng. Som mest hade vi fem hundar (plus några katter) vilket gjorde att man fann lite olika roller. Bessie höll sig till matte, Bonnie höll sig för sig själv ända tills husse tog fram geväret och skulle ut i skogen . Då satt hon som klistrad vid hans fötter. Kritan fann en vän i sonen i huset , Lisa blev en älskad medlem i syrrans familj och Ina, ja hon har aldrig tittat åt någon annan än sin matte, inte ens en hundkompis, förrän nu på gamla dar. Nu är Lava hennes bästis.

 

 

Fast jag tror att Ina är smart. Eftersom hon strängt tagit inte hör något så är det bra med en kompis som puffar på en om det händer något. Och Lava, ja det verkar som hon har tagit det som en livsuppgift att se till Ina . Är vi ute och jag visslar eller ropar på dem så ser Lava till att Ina hänger med. Det är så gulligt att se dem.

Och här snusar den blivande gängmedlemmen. Gänget som för närvarande består av två labbar, fyra katter och faktiskt en häst, men hon bor ju inte inne  :)

Välkommen i gänget, Ella. Det kommer att bli toppen!

Mycket att leva upp till......

Genom åren har många hundar passerat revy i den Hallinska familjen, de flesta Cassata-hundar. En del har gjort mer bestående intryck som Abigail Bessie, Perfect Paloma och i viss mån Just Jeffrey. Andra har bara varit  .....just hundar.

Men så får man en sådan där Wow-upplevelser - en "once-in -a-lifetime-hund" , INA,
mycket passande döpt till Irresistible Ilona för oemotståndlig var och är hon. Hon lever ännu om än på sin ålders höst.

Ina gjorde kometkarriär i utställningsringen och blev en av Sveriges yngsta champions, ja kanske rent av den yngsta, vad vet jag.
Med henne vågade jag mig på att prova att starta på jaktprov vilket hon klarade med bravur för det var hon som fixade det. När det flaggades för start drabbades jag, hennes matte och förare, för det mesta av stora skälvan. Blev så in i norden nervös men Ina, Ina tittade bara på mig och blinkade "lugn matte, det här fixar jag"

. Och så gjorde hon det. Ser ni den koncentrerade blicken. " Här matte, här kommer jag med anden och där uppe till vänster ligger kråkan. Den tar jag sedan."  Ända upp i Elitklass tog hon oss.

                                                                 

Och här ligger Ella i godan ro och sover. Om du bara visste vad som väntar..................................

Halvtid

Nu är det bara fyra veckor kvar tills Ella flyttar hit. Ny bild på henne damp ner i går.

 

 

 

Sover så sött. Lugn och fin. Vad mysigt det ska bli. Jag kan sitta och titta på henne när hon snusar i bädden bredvid gammeltanterna.......tills jag erinrar mig . För snart fjorton år sedan stormade Ina in som en virvelvind och vände fullkomligt upp och ner på min tillvaro. Sov hon så gjorde jag det också av pur utmattning och resten av dygnet var som en enda karusell. Saker försvann, katterna flydde, alla hörnen på skohyllan i hallen bets av, tidningar strimlades bara för att nämna några saker.

 

Men det blev ju en härlig hund till sist, av Ina och det ska det nog bli av Ella också.

Duger det inte med pinnar och kottar?

Även om det dröjer innan Ella flyttar hit kan jag inte låta bli att tänka på henne både nu och då. Som idag då jag åkte till  affären för att veckohandla. Ja, jag gör det på tisdagar av den enkla anledningen att man som pensionär får rabatt om man gör sina inköp en tisdag och därmed inte belastar affären med en drös pensionärer torsdag -fredag då "vanliga " människor gör sina inköp. Inte för att jag är för segregering utan för att 5% är 5%.

Nåväl i dag hamnade jag på hund-och kattavdelningen för att Sanne skulle få sin älskade kattmjölk. Väl där drogs mina blickar till hyllan med leksaker dvs hundleksaker.

 

 

 

Det var inte klokt vad med leksaker! Och detta var bara till hundar. Det fanns minst lika mycket till katter, kaniner ,hamstrar och gud vet vad. Jag säger bara : Vad är det för fel med pinnar oh kottar eller gamla avlagda sockor?!

 

 

Jag har hört min syster yla om hutlösa priser på hundleksaker och bestämt mig för att det ska inte få hända här. Ella kan nog roa sig ändå utan att orsaka stora hål i mattes pensionärsplånbok men döm om min förvåning när jag kom hem med denna.

Kunde inte motstå den. Den var ju så söööööt och rosa. Passar precis en liten labbe-flicka!

 

Dokumentation är viktigt

Som alla förstår så bor ju Ella ännu i sitt Ur-hem dvs kennel Cassata. Förutom att ombesörja valpens vällevnad så är en uppfödares främsta uppgift att uppdatera det blivande hemmet om framsteg som görs. Tycker i alla fall jag.........

Häromdagen meddelade sagda uppfödare att Ella smakat på riktig mat för fösta gången, nötfärs var det visst. Döm om min förvåning då följande konversation utspelade sig:

-Ella åt med god aptit.
-Vad kul! Kan du skicka mig bilden?
-Ehhhh bilden?
-Tog du ingen bild!!!!!

Resten av konversationen kan vi glömma men idag - idag rasslade det till i e-posten.

Ella 1 vecka

Hmmm.......Dumle med öronen rakt ut.

Trind som en korv

Men här! Wow en film! Ella äter med god aptit.

Det är tur man har pli på sin uppfödare!

Hur ska de gå.......

Till familjen räknas även två, något till åren komna labbe-tikar, 9 respektive snart 14 år.

Den ena, jag säger inte vem är inte särskilt förtjust i små valpar. Stängt taget gillar hon bara saker på M som i Mat, Matte och.......Mera Mat. En livlig valp står inte högt i kurs för hennes del.

Lava däremot har svårt att säga ifrån och låter sig gärna hunsas av vad det nu månde vara - barnbarnen, husets katter eller besökande hundar. En dröm för en liten valp med vassa tänder och rackartyg i blicken .

Blivande kompisar

Här sover Pollux i sin favoritkorg lyckligt ovetandes om att det snart kommer att valsa in en liten valp och förgylla tillvaron för honom. Då är korgen på köksgolvet ett minne blott :)

 

 

 

 

Sanne kommer att klara sig bättre. Hennes favoritplats är i bästa salladsskålen på bordet i matrummet. Dit når inga valpfötter eller tänder.

Första träffen.

I torsdags var det äntligen dags att träffa Ella, eller Cassatas Adorable Antonella som hon heter, men det kan man ju inte ropa hela tiden. Hon är bara tre veckor men väldigt söt. Hon visade sig vara en dam med humör men vi lyckades i alla fall få ett hyfsat kort på henne. Så gullig!