Mammor...

är bra att ha. Det gäller såväl bland människor som djur. Ellas mamma heter Lisa. När jag var och hälsade på sist pratade jag lite med Lisa. Berättade att Ella skulle flytta hem till oss och att det skulle bli så bra så. Lisa viftade på svansen och krumbuktade sig. Ju mer jag pratade desto ivrigare blev hon.
Jag tror hon tyckte om att få veta att Ella skulle till mig ,sa jag till uppfödaren. Inte då, sa uppfödaren. Hon var nog bara hungrig. Där fick jag.

 

 

 

 

 

 Här ser det ut som om Ella försöker få igång sin mamma på något skoj. Ryktet säger att Lisa är en väldigt snäll mamma och Ella en riktig busunge.  Men det kan man väl aldrig tro om dig, Ella?

 

 

När jag tänker efter så var Ina en riktig busunge. Verkligen, instämmer mannen. Inte en till kommer jag ihåg att han sa vid ett tillfälle. Hmm! Du får skärpa dig Ella. Ibland kan det bli så att vi behöver hjälp, och då är mannen i huset den enda att tillgå. T.ex på kvällarna när det ska gås ut och rastas och det är sååååååå mörkt här på landet. Jag som kommer från stora staden är van vid gatlyktor, och de lyser med sin frånvaro här kan man säga. Visst inte, hojtar mannen, men en enda ynka lykta är väl inget att hurra för. Alltså kvällspasset åligger mannen med reflexhatt och pannlampa. Så jag ser vad de har för sig. Här gäller det att aldrig tappa kontrollen se.