Skrattar bäst som.........

skrattar sist skulle man  kunna säga. Jag vet inte om ni kommer ihåg,  men syster Yster och systerdotter hämtade ju hem en alldeles egen labbe-valp i våras. Sedan dess har telefonen gått varm kan man säga. Fast ska jag vara ärlig så ringde vi flitigt till varandra innan dess också.

Inte så att de varit utan hund innan dess. Nej, först fick de öva på gamla Kritan men hon var ju sonens favorit så hon kunde ju inte flytta till kungliga huvudstaden , utan det fick Lisa göra och blev därmed en synnerligen omhuldad hund. Bortskämd muttrade jag allt som oftast, men då protesterades det. Älskad och synnerligen omtyckt. Ok då!

Sedan gjorde då en liten valp entré. Det vet ju alla att det är skillnad mellan en valp och en vuxen hund. När det klagades på att valpen ställde till det så hummade jag bara medkännande men kunde inte låta bli att skicka upp ett klipp jag hittat i en tidning.

Det skulle jag nog inte ha gjort för just nu är situationen precis likadan här . Skorna i trappen och skohyllan helt tom

Fast när jag tänker efter så vet ju inte syrran om det. Hon bor ju en bit på bort........ som tur är just nu. Vill ju inte ha tidningsklippet tillbaka. Den som har ögonen med sig ser dessutom att ena träskon är tuggad på och det.........

 

                    ....................vill man ju inte att syster Yster ska få veta. Ni säger inget-Va?

                                "Hmm! Vad konstigt! Alla skor däruppe och jag här nere !"