Spöken i skogen

Ibland går Ella och jag själva en runda. Tanterna får vara hemma, Lava brukar emellertid alltid få extra rundor på förmiddagarna så hon ska inte gnälla. Och Ina gnäller inte alls . Hon gillar bäst att ta ett varv runt ladugården eller i nere i ängen bakom huset.

Annandag Jul gick Ella och jag till skogen. Ella sprang så frejdigt i förväg men............

plötsligt studsade hon till och stannade och kikade och kikade, hon skällde inte men drog sig mot mig och kikade både länge och väl . Vad var det nu hon fått syn på? Jo, detta!

 

 

 

En gammal bevattningsmaskin som bara stått där i typ flera år och som vi passerat hur många gånger som helst. Men nu var den plötsligt lite skum.

Det var bara att gå dit och kika och då var den ju inget farlig.

 Så sedan kunde Ella springa vidare i skogen. Jag passade på att öva lite inkallning när vi ända var ensamma. Det funger bra för det mesta och även på långa avstånd. Kruxet är att hon kommer som en kanonkula och ibland sänker hon inte farten då hon kommer fram ,utan då gör hon stoppsladdar om hon hinner . Annars bara vräker hon sig på men....kommer på signal det gör hon. Går väl an när hon är liten men en fullvuxen kanonkula är nog i mesta laget.