Henne ska vi ha

En gång i tiden försökte uppfödaren förklara för mig hur en" riktig" labrador ska se ut. Ni vet det där som finns nedskrivet. Hon pratade om vinklar och  skuldror, stop eller vad det stup? Ögonens färg, öronens längd och svansens placering. Är inte det där bak? undrade jag lite tyst. För att glädja uppfödaren hummade jag med lite här och där och det var nog till belåtenhet, för några veckor senare befann vi oss på en helgkurs i konsten att bedöma en hund , ja alltså labradorer.

Lärare var en sträng och mycket väl ansedd hund-domare.Vi skulle arbeta i par så då väste jag till uppfödaren att om livet var henne kärt, så valde hon mig. Så då gjorde hon det. Vi klarade oss riktigt bra( vilket inte var min förtjänst) men på slutet skulle vi arbeta ensamma. Vid redovisningen fick jag till min stoooora förvåning en hel del rätt. Uppfödaren nickade gillande och tyckte jag var duktig men själv så tänkte jag absolut inte köpa någon lott på hemvägen . En sådan makalös tur kunde bara inte sitta i en hel dag!

När jag inspekterade Ella sist åkte hon upp på bordet.

Uppfödaren pratade om hennes förtjänster , jag hummade med och Ella , ja hon längtade nog bara ut till gröngräset.

När jag väljer hund är det tre kriterier som gäller.
1...maffiga tassar
2...mjuka fluffiga kinder
3...ögon som man kan drunkna i

och det har ju Ella i alla högsta grad så - henne ska vi ha!