" Sagan om ...............

..... en vattenskål skulle man kanske kunna säga. Ni kommer ihåg mina skålar va? Den rosa som enligt matte hållit sååå länge. Ända tills jag fick tag i den. Rosa och fin var den. Se bara..........

" Den lyckades ju jag slå ner. Ja, ni hör rätt. Slå ner! Husse den token, för det var väl han? Inte skulle matte göra en sådan sak, som att sätta upp den i hallfönstret. Hon som alltid sagt att jag har giraffhals. Mycket riktigt . Skålen ner i tusen bitar. "

" Ny stoooor fin grön införskaffades. Ja, vi säger grön fast den egentligen är turkos men se det är en färg som matte inte gillar , näst orange då. Så då blev det en grön.  Den var det ju hur lätt som helst att plocka med sig och....................

                                                ............. det gjorde jag både nu  och ...................

                                                                          ................ då.

                  "I bland hamnade den i trappen bland andra Ella-begärliga saker som matte sa."

 

         "Ända tills jag, en dag , fick några minuter för mig själv med skålen och då blev det så .....

..... här! Inte tusen bitar som med den rosa men , inte blev den vacker inte och inte kunde man ha vatten i den. Både matte och husse suckade djupt. Jag ger upp , sa matte. Nej då, sa husse och gick ut i gamla ladugården och hämtade fram ..................

...... denna. Det visade sig att han hade hittat en skål där. En som det visade sig stå Bonnie på.  Så då blev de så nostalgiska de där två. Pratade om Bessie och Bonnie. Jag satt som ett frågetecken. Vilka var de? Jo, hundar som funnits i familjen  för såååååå länge sedan , sa matte. Och en sådan gammal skål ska dricka vatten ur nu! Va! "

                                       " Fast det går ju det med. Är man törstig så..............."